- Många besök vid projektets monter
- Ett mycket informativt och väl genomfört eget seminarium
- Många besök på en rad andra intressanta seminarier
Det är resultatet av Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete medverkan på årets MR-dagar.
MR-dagarna (Mänskliga rättighetsdagarna) hölls det här året i Örebro. DRW-RTA hade en egen monter som blev mycket välbesökt. Besökarna plockade åt sig av vårt material, DRW-RTA-broschyren tog snabbt slut och spännande samtal avlöste varandra. Projektet kunde således knyta många nya kontakter som säkerligen kommer att utmynna i ett och annat samarbete längre fram.
Livet i den säkra hamnen
Projektets egna seminarium, Livet i den säkra hamnen, hölls på fredagseftermiddagen där Suzanne Elmqvist modererade. Som ett diskussionsunderlag inleddes seminariet med två intervjuer där bland andra Tiina Nummi-Södergren, jurist och rådgivare i projektet, intervjuade Antwan (Tony) Zolomyan om hur det hade varit att komma till Sverige. Han sade att han hade sökt minst 300 jobb innan han fick jobbet som fältarbetare och rådgivare i projektet, trots mycket god erfarenhet av arbete i Syrien innan han flydde därifrån.
Har du känt dig diskriminerad? frågade Tiina.
– Jag inte bara känner det, jag är 100 % säker på att jag har blivit diskriminerad, svarade Tony.
FAKTA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSDAGARNA
MR-dagarna har funnits sedan år 2000 och samlar forskare, myndigheter, politiker och ideellt engagerade som arbetar med mänskliga rättigheter.
MR-dagarna är ett samverkansprojekt mellan nio olika civilsamhällsorganisationer och en akademisk institution där Föreningen Ordfront är ekonomisk och juridisk huvudman.
Konferensen äger rum årligen och i olika städer, i år i Örebro.
Nästa år äger det rum 23-25 november i Helsingborg.
Myndigheterna problemet
Som en tänkbar åtgärd mot diskrimineringen – att personer med funktionsnedsättning nekas att ta plats i arbetslivet, föreslog Tony kvotering, att en arbetsgivare ska vara tvungen att ha en viss andel personer med funktionsnedsättning anställda.
Men Mikael Klein, ansvarig för verksamhetsstrategisk utveckling på Wiljagruppen, där MISA ingår, trodde inte att kvotering skulle behövas. Arbetsgivaren är inte problemet utan myndigheterna, menade han och sade att MISA under sina snart 30 år har byggt upp ungefär 4000 relationer till olika arbetsgivare, både offentliga och privata. Men arbetsgivaren behöver också stöd, menar han.
– De flesta tar emot med glädje när vi kontaktar dem men det handlar om att de vet att de får ett stöd från oss och att vi inte lämnar någon i sticket som till exempel Arbetsförmedlingen gör. Så jag tror inte att arbetsgivaren bör tvingas anställa utan skulle Arbetsförmedlingen kunna ge ett vettigt stöd så skulle arbetsgivaren våga anställa. Nyckeln är att bygga upp arbetsgivarkontakter och runda Arbetsförmedlingen.
Tvingas flytta mot sin vilja
Monica Klasén McGrath, journalist och kommunikatör, Funktionsrätt Sverige, tog upp de orättvisor som det kommunala självstyret ofta kan innebära. Hon beskrev det som ”ett lotteri beroende på var man hamnar”. Ett exempel är att tillgången till hjälpmedel, som kan vara mycket viktigt när en person med funktionsnedsättning söker arbete, är väldigt olika mellan olika kommuner. En annan sak är boendet. Funktionsrätt Sverige vill se ett nationellt ansvar för bland annat placering av nyanlända för att bedömningarna ska bli lika och att hänsyn tas till behov av olika sorters stöd. Rahel Abebaw Atnafu, rådgivare och fältarbetare DRW-RTA, fortsatte på samma tema och sade att boendet är nyckeln för att kunna etablera sig i Sverige.
– Det är inte personen själv som bestämmer utan Migrationsverket och kommunen och många far illa när de tvingas flytta. En nyanländ kan till exempel hamna i Umeå och kanske efter ett halvt år börja finna sig till rätta där, men sedan tvingas flytta till en annan stad och börja på nytt.
”Snabbväg till empowerment är att få en lön”
En person i publiken ondgjorde sig över insatsen Daglig verksamhet. Han sa att väldigt få personer som får den insatsen kommer ut på den ordinära arbetsmarknaden och tyckte att Daglig verksamhet ”borde förbjudas”. Mikael Klein höll delvis med och sade att daglig verksamhet kan innebära stora risker för inlåsning och att målet med MISA är att personerna ska komma i lönearbete.
– En snabbväg till empowerment är att få en lön, sa han.
Samtalsämnet gjorde att FN-kommissionens allmänna kommentar till Artikel 27 (GC8) i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (som vi skrev om i artikeln Referensgruppsmöte: ”Även arbetsgivaren behöver stöd” ) fördes på tal. I kommentaren vänder de sig emot arbete utan lön och skyddade anställningar, som Daglig verksamhet innebär.
– När den allmänna kommentaren blir mer känd och kommer att diskuteras mer tror jag vi kommer fram till att vi måste ompröva många av de system vi har i Sverige, sa Mikael Klein.
Allt svårare för familjeåterförening
Det hölls även en rad andra seminarier av stort intresse för DRW-RTA-projektet under de två dagarna. Projektets jurist Mari Siilsalu besökte tre sådana varav den ena arrangerades av FN-organet UNHCR. Bland annat ämnet familjeåterförening togs upp. På seminariet varnade de för att de åtstramningar som ett genomförande av Tidö-avtalet (regeringens överenskommelse med Sverigedemokraterna om kraftigt minskad invandring och betydligt högre krav på nyanlända) skulle innebära – en redan mycket svår situation för de berörda riskerar bli katastrofal, som de sa på seminariet. Det finns till exempel fall där personer med funktionsnedsättning inte får undantag från försörjningskravet (att familjemedlemmen som har fått ett uppehållstillstånd måste ha ett arbete och kunna försörja de andra i familjen) och risken finns att det leder till arbetskraftsexploatering. De menar också att väldigt högt ställda krav på att personen ska kunna identifiera sig försvårar, säger Mari Siilsalu.
– Personerna förväntas lämna väldigt detaljerade uppgifter om sin familjerelation till Migrationsverket, vilket ofta leder till att det blir fel i uppgifterna. Det är väldigt svårt för personerna att uppfylla kravet och fylla i uppgifter utan misstag.
Dålig tillgång till trygghet för flyktingar
På ett seminarium av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, diskuterades frågan om flyktingars tillgång till trygghetssystem och presenterades en rapport som de hade gjort i samarbete med OECD.
– I de 12 länder de analyserade hade människor ganska bra tillgång till social trygghet enligt lagar och rättssystemet, men i praktiken var tillgången till social trygghet väldigt dålig. Flyktingar får inte rätt till permanenta insatser eftersom planen är att de inte ska stanna i landet. Men med tanke på att de kan vara på flykt i 10 år så kan flyktingarna drabbas hårt av den planen.
Går inte att lagstifta bort asylrätt
Tidö-avtalet diskuterades även på Imer-förbundets seminarium, Vem får vara trygg och säker i Sverige? Enligt Tidö-avtalet ska en utredning tillsättas med avsikten att anpassa svensk lagstiftning till EU-rättens minimikrav på alla delar av asylprocessen; att det ska bli svårare att komma till Sverige, stanna här och vara här samt lättare kunna utvisas. Tidigare åtstramningar har haft en väldigt stor effekt, men ändå anser SD och den nya regeringen att det behövs ytterligare åtstramningar. Men på seminariet hävdade man enligt Mari Siilsalu att det kan bli svårt för regeringen att genomföra förändringarna i praktiken.
– Det ska inte gå att lagstifta bort asylrätten. Asylrätten är en absolut rättighet. Många av förslagen kommer att ha diskriminerande effekter och det är inte tillåtet enligt Sveriges internationella åtaganden, säger Mari Siilsalu.